Jag vill att du ska veta att jag alltid har tid. Alltid har tid för att lyssna och vilja hjälpa. Det märks inte alltid, och även att du inte känner mig så bra. Men jag vill att du ska veta det.
Jag mår nästan dåligt av att inte veta och att endå veta att du mår dåligt. Jag tror att jag gör fel, men de är alltså inte mitt fel.
Hur är det här? Jag lever utanför spåkulan och kollar bara på mitt framtida liv just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ska försöka bli glad, men det är svårt ibland.. Syfta du på mig nu då med det här inlägget =) ??? Gulligt av dig i såna fall att du är så omtänksam av dig, vet att jag har dig att prata med om det är nå..
kram kram
Skicka en kommentar